Det som växer

Det som växer

En gång frågade jag en kollega om hur hon såg på sitt jobb. Var hon nöjd eller fanns det något annat som egentligen lockade mer? Svaret kom snabbt. ”Ibland vill jag kasta ut datorn genom fönstret och leva ett Mandelmann-liv”.

Jag vet inte varför, men det där fastnade i mig. Mest troligt för att jag själv är en sökare efter ett kall jag aldrig haft.

Vi är långt ifrån några Mandelmanns, men det finns något tillfredsställande i att se saker växa och försörja sig själv.

Så vi odlar. Vi försöker. Och vi börjar fatta grejen.

Potatis
Äpple

Jag vet inte om det är den delvis bortglömda trädgården som vi nu försöker väcka till liv som tacksamt ger tillbaka eller om det har att göra med den där hästskon som vi plötsligt fick upp på spaden (som sägs bringa tur om den placeras på rätt håll), men någon form av kall är det kanske ändå. Att bruka jorden, komma närmre det vi äter och omges av allt det gröna.

1 kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *