Uppenbarelsen

Uppenbarelsen

”May I take your coat?”

Frågan gör mig först nästan lite generad innan jag finner mig i situationen och sträcker lite extra på ryggen.
”Yes please” svarar jag och räcker över den till den leende mannen i garderoben.

Vi går upp för trapporna, följer strömmen utan att egentligen veta vad vi har att vänta. Känslan när vi kliver in i mässhallen är nästan överväldigande och vi tittar på varandra med ett slags samstämmig chock och surrealism.

Vi befinner oss i Amsterdam på en av Europas största konferenser för sådana som oss. Women in Technology. Ändå är vi nog inte beredda på det vi nu möter. Hur skulle vi kunna vara det?

Jag har i mitt dryga 10-åriga yrkesliv aldrig tillhört majoriteten. På mina arbetsplatser har könsfördelningen i bästa fall varit 70-30 män-kvinnor. Det är också ungefär så det ser ut i branschen i stort.

Där vi nu befinner oss översköljs jag därför för första gången av igenkänning och något som nog bäst kan beskrivas som.. att hitta hem. Är det så här det känns? Att passa in. Känslan är nästan skrämmande, mest för att det tog så lång tid att uppleva den. Här kan vi känna lugnet, vara oss själva.

Omkring 3000 kvinnor på ett och samma ställe, förenade genom yrken inom IT och teknik. De få män som är där serverar kaffe, lagar mat eller delar ut informationsblad i någon av alla montrar. Ett fåtal är där som deltagare, trots att de är varmt välkomna. Kanske är det titeln som avskräcker. Women in tech.

Sällan har jag känt mig så bekväm som här. Det är en jobbig insikt. I den bästa av världar borde denna konferens inte existera. För det här är ett sätt att stärka och finna gemenskap med andra som kämpar i minoritet eller kanske helt ensamma. Som sticker ut trots att de gör allt för att passa in.

”Vad skulle hända om kvinnor försvann helt från branschen?”, undrar en av föreläsarna retoriskt. ”Vem skulle bry sig om att utveckla produkter för kvinnliga behov eller ur ett kvinnligt perspektiv? Bilbälten och krockkuddar testade på krockdockor med manlig kroppsfysik är bara ett exempel på förödande konsekvenser.”

En del av våra manliga kollegor är skeptiska när vi efteråt med entusiasm berättar om konferensen. De ger uttryck av att vara just sådär kränkta som bara vita kränkta män kan vara. ”Varför får inte män vara där?” ”Konstigt att man bara riktar sig till kvinnor, är inte det diskriminering?”

FNs globala mål nummer 5 handlar om jämställdhet. Uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt.

Det man måste förstå är att allt börjar med pojkarna. De som växer upp och blir vita kränkta män och de som inte blir det.

Men mer om det en annan gång.

1 kommentar

Låt oss kvinnor tillsammans med alla de män som tror på jämställdhet mellan könen, kämpa för alla kvinnors och flickors egenmakt💕

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *